Varför blir vissa låtar hits?
Hur kommer det sig att vissa artister och låtskrivare lyckas skriva hit efter hit, medan andra kämpar men aldrig verkar få till det? Vi på musikredaktionen lyssnar på ny musik varje dag och har funderat lite på vad det egentligen är som skiljer hitlåten från resten.
Att dagligen gå igenom ny musik är ett jobb som är få förunnat, och det är en viktig faktor som skiljer oss från flera av våra konkurrenter. Vi har verkligen lyssnat på VARJE låt som spelas i våra kanaler och gjort en bedömning av känsla, texternas lämplighet etc.
Samtidigt är det inte så enkelt att alltid förutse vad folk kommer att gilla. Trots många års samlad erfarenhet kan även vi ha fel när det kommer till att förutspå vilka låtar som blir hits (vi bjussar på ett exempel på felbedömning i slutet av texten). Oftast har vi dock rätt i våra bedömningar. Det finns många som skrivit om ämnet, men vi vill ändå ge vårt perspektiv.
För det första så är det få artister som är verkligt originella och banbrytande. De flesta lånar sound från varann. Oftast är det mindre kända artister som är mer experimentella och provar sig fram till de nya sounden. Den här typen av indie-artister använder vi oss av när vi sätter ihop musik till trendigare miljöer där det är viktigt att det INTE är kända artister. Shoppa trendiga kläder passar av uppenbara skäl inte så bra ihop med allsång och spontandans.
När nya sound lanseras via de stora artisterna så görs det oftast i små mängder som ”krydda” i ett i övrigt brett accepterat sound. Man skulle kunna säga att vi vill känna igen musiken, fast på ett nytt sätt. Det är en av anledningarna till att en stor majoritet hitlåtar följer nästan exakt samma struktur (intro-vers-refräng-vers-refräng-bridge-refräng) och håller sig ofta till välkända ackordkombinationer.
Ett exempel som på ett kul sätt visar likheten hos många hitlåtar Axis of Awesomes kultförklarade sketch ”Four Chord Song” från 2009:
Okända artister gör ofta misstaget att endera ”försöka låta exakt som någon känd artist” eller ”försöka vara för unika”. Sunkigt ljud, mindre välljudande sånginsatser och konstiga texter är såklart också faktorer som stjälper en annars kanske bra låt. Och det är väl här som vi får inse storheten hos kända låtskrivare och producenter som Max Martin, David Guetta eller Babyface. Förmågan att gång på gång balansera det brett accepterade, det lite förutsägbara, med det nya och spännande – och på så sätt skapa hit på hit.
Till sist, ett exempel på en låt som vi gillade men inte riktigt såg skulle bli en P4-hit var Ava Max – Sweet But A Psycho. Vi var ganska försiktiga med att lägg ut denna i hit-kanalerna i början, då vi trodde att ordet psycho skulle anses stötande av en bred publik. Undertecknad kunde absolut inte förutse sin 67-åriga mor gå och nynna på låten. Kul när man har fel :D
Foto: David Guetta, Warner Music