Bad guy, när viskningar tog över topplistorna
Bad guy visade att minimalistisk och lågmäld produktion kan dominera den globala popscenen. Med sin intima ljudbild och precisa estetik blev låten ett tydligt tecken på ett skifte i hur modern mainstream-pop kan låta.
När Billie Eilish släppte “bad guy” i mars 2019 var det få som kunde förutse hur en så avskalad produktion skulle komma att dominera den globala popscenen. Låten, skapad tillsammans med brodern Finneas O’Connell, blev snabbt ett kulturellt fenomen – men på helt andra premisser än vad topplistorna traditionellt byggt på.
I en tid där mainstream-pop ofta förknippats med maximalism och stora produktioner valde “bad guy” motsatt riktning.
Minimalism som strategi
Produktionen är medvetet återhållsam. En distinkt, nästan lekfull basgång bär låten framåt, medan rytmelementen är sparsamma och exakt placerade. Sången är nära, lågmäld och nästan konspiratorisk i sitt uttryck.
Inspelningen skedde i Finneas hemmastudio i Los Angeles – en detalj som blivit en del av berättelsen kring projektet. Men det centrala är inte platsen i sig, utan hur den intima miljön avspeglas i ljudbilden. Resultatet är en produktion där varje element får utrymme, och där tystnaden spelar lika stor roll som ljudet.
Ett skifte i popens estetik
/Robert Sahlberg
Head of Music Curation, MusicPartner
Lyssna på låten från inlägget:
Bild: AI-genererad av MusicPartner utifrån blogginläggets innehåll.