Förra veckan var det kundresa och det är tåget som gäller när det är långt. I måndags var det dags igen och på vägen från Malmö blev jag sittande i Katrineholm. Trots mitt yrke har jag full respekt för att det ska finnas tysta platser och miljöer, men Katrineholms station är inte en av dom. 35 minuter tillsammans med 5 personer göra att man skapar en pakt att inte bryta tystnaden, och den som gör det iakttar man, utan att avslöja det, för ingen vill ju verka nyfiken... Lite miljöljud hade gjort det betydligt enklare att bryta isen och till och med kanske prata med den som sitter bredvid. Men ska alla höra vad vi pratar om så är det bättre att vara tyst och anonym. Du kanske tycker jag är inbunden, men jag har nog bara format mig efter ett vanligt svenskt beteende. Är det så att Sverige behöver mer bakgrundsljud än tex Italien där är mer öppen och impulsiv för att lättare bryta isen? Eller behöver svenskarna kanske våga ta ut svängarna lite mer. Det ena är lätt ordnat, det andra tar nog längre tid...
//Fredric